Millas Tankar

Kan ju inte påstå att jag någonsin har varit en stor djurvän. Trots alla marsvin och sånt man hade när man var liten. Jag var ju jätterädd för dem.

Men hundar är nog nästan det jag är räddast för i hela världen, nja fästingar också.

Sen kom Yenny  och hon ville ha allt möjligt, hon hade en hoppråtta  som hette Skrutt. Jag kommer ihåg en gång när hon var borta en kväll och jag skulle gå ut å fira lite med min bror. Då smet han å stod och stampade under soffan. Jag fick näst intill panik, det tog en stund sen var han tillbaka i buren. Sen kom den dundersöta minihamstern som hette Pepsi, gudomligt söt men livsfarlig. Hon bara bets. Men det var gulligt när hon stod på köksbordet till frukosten och gnagde på vår billingeost.

Sen kom en stor stor lurvis hamster som hette Jojje. Kommer dock inte ihåg så mycket om honom. Sen blev det kaninfeber,  både  Yenny å bästa kompisen skaffade kaniner , vår hette Bojjan.  Med dem kunde tjejerna vara ute i timmar och leka med.

Sen kom hästarna..Fatta  vad en mamma blir utsatt för. Speciellt när ens dotter hittar på massa saker  hela tiden så jag va livrädd.:)

Ja ja, sen kom det en katt, och med den kom det bebisar..Jag hade nog aldrig sett nåt sötare, vi var med när hon födde. Underbart. Hon är tyvärr borta nu.

Men för ca 4 år sedan kom både min Ester och Yennys Hannibal. Skiljer bara någon månad på dem.

 

Men nu har jag nog fått för mina synder för Ester är som en trotsig tonåring att bo med. Bortskämd som få. Ja det är väl lillhunden också.

Men att jag  ! ! den kaxiga beter mig som en knäpptant när det gäller dessa två. Jag pratar bebisspråk med henne. Sjukt galet.

Men hon är lite knäpp, hon hatar förändring så kommer jag hem med några nya saker  och inte tänker på var jag ställer det så puttar hon ner det på golvet. Jag kan skrika nej rakt ut, då kollar hon bara på mig å puttar ner det ändå. Ser ut som om hon i det ögonblicket tänker, skyll dig själv tant.

Hon har krossat mycket hon. Hon rumsterar om i mitt badrumsskåp om jag inte stänger, hon tom möblerar om på toa.

Hon öppnar lådorna på sängborden, öppnar linneskåp och river omkring.

Hon älskar folk så ofta när det är nån här så visar hon sin lycka i att springa som en idiot mellan rum,kök och hall, hon låter dessutom som en hund när den busar med nåt.

Hon apporterar med mina hårsnoddar.

Å nu har jag just blivit en sån där tönt som skriver och berättar om sina djur. Skulle ju aldrig göra det.

Men strunt samma, det kommer alla att ha glömt när dem ser mig som 85 årig tant med blommig helknäppt klänning å tjocka begie strumpbyxor hasande i mina tofflar ibland. 56 katter kommer jag  säkert att ha..:)