HELVETES JÄVLA SKIT..
Nu har jag inte bloggat på några dagar, inte skrivit en enda rad.Men det får bli skärpning.
Många som läser detta vet att jag är sjuk och då bara inte i huvudet...Skrattar
Jag känner att sjukhuset är mitt andra hem.Men det lär man sig leva med. Även folks dåliga attityder för att dom inte förstår vad det innebär.Jag är inte lat.
Jag försöker alltid hålla en snygg fasad, fast jag nästan rasar. Och går bara på stan när jag mår hyfsat bra.
Man lär sig även att leva med att alla saker man gillar är näst intill omöjliga i många fall.
Har har en underbar dotter, fina vänner och härliga syskon med familjer. Som man umgås med när man orkar.
Jag har som sagt alltid försökt att hålla mig på fötter och alltid ha målade naglar.
Nu har jag väntat på en axeloperation i evigheter, men denna gång tappade jag fotfästet någonstans på vägen.
Jag vet inte varför för det är inte jag.
Men sista veckorna har jag /är så drogad av mediciner så att jag inte ens fattar vad som händer i mitt liv. Jag äter middag men vet inte vad jag åt, jag vet inte att jag har träffat folk, vet inte att dem har varit här och hälsat på.
Alltså helt väck. Jag sover hela tiden nästan, vill inte vara vaken. Jag har blivit så sunkig.
Håret är fett, benen orakade, mina så välvårdade naglar ser inte bra ut i gammalt nagellack.
Men skit samma, jag tar ett piller till. Är kanske därför det gått så bra att sluta röka.
Nu när jag skriver detta så upplever jag mig inte så borta, men jag kanske är det.
Men nu på tisdag är det äntligen dax för sjukhuset. Det kommer att bli jobbigt efteråt, för det gör så jävla ont faktiskt.
Men vad jag kom på i allt detta. så va tanken om mig själv som missbrukare. Då bara i sex veckor, tur man inte har den genen, men jag förstår nu hur lätt det är att hamna i ett drogberoende på denna nivå.
Ja det visste jag ju redan teoretiskt sett, eftersom jag har haft såna jobb, men att själv inse det var ett slag i magen.
Ja nu har jag skrivit av mig lite gnäll. :)
Nu tar vi nya tag och är på benen om 2 veckor för att då sitta ute och fika i den härliga vårsolen.
Va rädd om varandra...
Många som läser detta vet att jag är sjuk och då bara inte i huvudet...Skrattar
Jag känner att sjukhuset är mitt andra hem.Men det lär man sig leva med. Även folks dåliga attityder för att dom inte förstår vad det innebär.Jag är inte lat.
Jag försöker alltid hålla en snygg fasad, fast jag nästan rasar. Och går bara på stan när jag mår hyfsat bra.
Man lär sig även att leva med att alla saker man gillar är näst intill omöjliga i många fall.
Har har en underbar dotter, fina vänner och härliga syskon med familjer. Som man umgås med när man orkar.
Jag har som sagt alltid försökt att hålla mig på fötter och alltid ha målade naglar.
Nu har jag väntat på en axeloperation i evigheter, men denna gång tappade jag fotfästet någonstans på vägen.
Jag vet inte varför för det är inte jag.
Men sista veckorna har jag /är så drogad av mediciner så att jag inte ens fattar vad som händer i mitt liv. Jag äter middag men vet inte vad jag åt, jag vet inte att jag har träffat folk, vet inte att dem har varit här och hälsat på.
Alltså helt väck. Jag sover hela tiden nästan, vill inte vara vaken. Jag har blivit så sunkig.
Håret är fett, benen orakade, mina så välvårdade naglar ser inte bra ut i gammalt nagellack.
Men skit samma, jag tar ett piller till. Är kanske därför det gått så bra att sluta röka.
Nu när jag skriver detta så upplever jag mig inte så borta, men jag kanske är det.
Men nu på tisdag är det äntligen dax för sjukhuset. Det kommer att bli jobbigt efteråt, för det gör så jävla ont faktiskt.
Men vad jag kom på i allt detta. så va tanken om mig själv som missbrukare. Då bara i sex veckor, tur man inte har den genen, men jag förstår nu hur lätt det är att hamna i ett drogberoende på denna nivå.
Ja det visste jag ju redan teoretiskt sett, eftersom jag har haft såna jobb, men att själv inse det var ett slag i magen.
Ja nu har jag skrivit av mig lite gnäll. :)
Nu tar vi nya tag och är på benen om 2 veckor för att då sitta ute och fika i den härliga vårsolen.
Va rädd om varandra...
Kommentarer
Trackback
