Millas Tankar

Som ni vet har jag en dotter på 28 år, det har i stort sett bara varit hon å jag under hennes uppväxt. Så vi har alltid haft en bra relation utan bråk.. Jag har dock varit rätt hård, tror jag. (kanske för att jag hade sådana yrken där man såg mycket skit)

Det har alltid funnits regler, men ändå spelrum för mycket eget tänkande, tycker jag, vet inte om hon håller med. :)

Men tiden går så himlans fort, plötsligt står min lilla tös i dörren å säger att hon ska flytta hemifrån. Men herre gud, hela min värld rasade samman, och jag mådde konstant dåligt i 3 månader.

Vi bråkade dagligen, vi som aldrig bråkat förr. Jag va hemsk, jag talade om för henne hela tiden hur  dålig hon va på Allt..Hon kunde inte ens hacka ihop en fruktsallad.. Hur skulle hon klara sig utan såna kunskaper..

Men flytten gick och det tog ett tag innan vi ens kunde prata i telefonen som folk.

Men tiden gick och jag landade väl som tur va, och jag fick lov att erkänna att hon visst kunde..

Idag har vi den bästa relation man kan ha, vi är så tighta å samspelta så det nästan är läskigt.

Men vi har även distans så vi vet var gränsen går. Jag vill inte veta allt å säkert inte hon heller.

Hon är så satans duktig, hon har 2 yrkesutbildningar, tar hand om mig massor, hjälper till med sånt jag inte klarar, jobbar och har världens arbetsmoral . Hon är en jäkla satmara (lik sin mor?)

Så hon får ha sitt lila å rosa hår, sin egna stil som hon alltid haft. För sånt är ändå bara små petitesser.

Hon har ett hjärta av guld, och hon gör mig Stolt varenda dag. Jag älskar henne värst!

Så rå om era barn å ge dem tid, man har dom inte hemma så länge..

Ha en fortsatt härlig dag / Camilla