PÅ VÄG TILLBAKA...

Efter snart 1 månad så börjar jag se ett ljus därframme..Operationen har gått bra, men lite jobbigt har det varit.Jag har ätit piller så jag inte ens minns ca 3 veckor efter att jag kom hem.


Skönt att det är över ..Men han som skar i mig har gjort ett fantastiskt jobb..Tatueringen ser nästan orörd ut, bara en liten grop i axeln.
Helt jäkla otroligt.
Men som vanligt kom ju allt på samma gång. Har fått en annan lägenhet och ska flytta mitt i detta,
Lätt när man inte har några armar.
Men någon sa till mig idag ätt be om hjälp av alla dom som jag har hjälpt och funnits för.
Men jag gillar inte , för jag Kan själv
Är inte typen som samlar på vänner, jag känner många, men dom riktigt nära är fanimej helt fantastiska.
Hoppas ni vet vilka ni är..:) Dom har liksom gett mig så mycket, ofattbart faktiskt.
Dom känner mig å låter mig vara som jag är.Lite knäpp med ett sjiujävlars humör men med ett hjärta av guld.
Jag har säkert massa annat att skriva om, sånt som gör mig galet arg eller nåt jag gillar..Men det får räcka för idag.Skönt att vara tillbaka på banan igen..Må väl och tänk på att prylar inte gör dig lyckligare. Så är det för mig iallafall.
Kram å go natt era russinapor..Puss

RSS 2.0