Millas Tankar

Jag har aldrig haft någon ålders nojja som många har när dem fyller 30 el 40 år, så jag gick omkring å trodde att jag va så förbaskat duktig och inte som dom andra.

Men gissa om jag hade fel.. Ett halvår innan jag skulle fylla 50 så fick jag nog panik. Så förbaskat hemsk det var. Man trodde ju att man va döende när man nått 50, ock jag förbannade mig själv för att jag var så töntig nu..

Men som sagt, paniken var stor, riktigt stor. Hur skulle man bete sig nu då? Var det nu jag skulle rasera? Skulle jag bli tvungen å köpa veckad kjol å knytblus. Å värst av allt, jag kan bli mormor ! !

Ja vilket halvår. Men i samma veva kom jag faktiskt på att jag e vuxen å jag får göra som jag vill, det är väl bara i å strunta i vad andra tycker, det har jag ju alltid gjort annars. Mitt liv, mitt val.

Så äntligen beställde jag tid för både tatuering å lite piercingar. Å det är rätt som dem säger, har man väl börjat är det svårt att inte fortsätta.

Idag har jag 6 piercingar, 13 tatueringar. Och jag e nöjd. Nja kanske inte då J

Klädstilen kan fortfarande var ett problem, svårt att ha en balans i det. Men är jag en som har balans i det jag gör och i mitt liv? Nääää

Så jag går omkring i jeans, gympaskor å döskalle tröja ena dagen, å någon söt liten tunika någon annan dag.

Sen går jag förbi spegeln varje dag å jag ser inte en enda förändring trots att jag kolla spegeln tjugoarton ggr per dag innan jag fyllde jämt.

Jag hejar på henne i spegeln å tänker, du e fan ok trots din ålder. Ja nåt kg runt magen får väl försvinna, men du duger som du är ändå.. Nu tog jag allt i, riktigt så positiv är jag inte. Men jobbar på det.

Om nu bara tillverkarna av coola döskalletröjor kunde fatta att även gamla ruggugglor som jag vill ha  coola tröjor..Och  inte nåt blommigt i lila som det finns i överflöd av. Jag Hatar lila

Sen kollade jag lite sommarkläder..Men suck, resår i midjan? Jag som inte har någon midja då? Eller korta tröjor så sträcker jag ut armarna hoppar tuttarna fram..Funkar inte.:) Byxor som är höga i midjan å som ser ut som dom målats på ! Nej, min kropp e inte riktigt gjort för detta.

Får bli en Di Leva kaftan, vackra naglar.. Om man ler stort å går fort hinner ingen se hur man ser ut i alla fall….

Ta det lugnt därute å ni duger som ni är./ Camilla

Jag gick i vanlig ordning till gyn & skulle testa mig. Lite irriterad för det var ju så jävla jobbigt. Men en fredag för 3 år sen, mitt i Oktoberfesten, går jag hem å ska byta om, där låg brevet. Sliter upp det samtidigt som jag klär av mig, mitt i allt så står det, proverna är INTE bra, du måste komma in för en skrapning.. Jag satte mig på en köksstol å bara gapade, det kan inte vara sant. Jag läste CANCER, med stora bokstäver i rött. Jag tappade fattningen faktiskt. Det blev en stirrig virrvarr kväll på jobbet. Glömde t.o.m. att skriva in mig & självklart så kom tillstånd och skattemyndigheten. Böter..:(  fast allt var i sin ordning ..

Sen började helvetesresan kan jag säga. In för en skrapning, inte bra, in & gjorde en till likadan, hjälpte inte, så det fick bli en konisering (tar bort en bit på livmodertappen) & samma dag som den gjordes försvann min mens. Jag gick från vanligt till klimakteriet på 1 dag.. Det är ingen lek, tro mig, Jag har ju redan humör.

Först kom svettningarna, jag kunde sitta still & det fullkomligt rann av mig..Bara i hårbotten, pannan. Jag kunde se ut som om jag nyss klev ur duschen med nytvättat hår.

Sen kom tårarna, jag grinade åt allt, överallt. Jag grät på apoteket, på jobbet ja you name it..

En dag kom Yenny hem å fann mig storgråtandes vid köksbordet Hon fråga de ju vad som hänt, då säger jag..Jag såg en död kanin..:) Fatta så skruvad man va.

Efter det kom ilskan. Jag var fruktansvärd. Jag kunde vakna 03 på morronen och skicka arga vansinniga sms..Jag hade nog kunnat döda om jag fått tillfälle.

Å sen kom kilona! ! ! Fy för sjutton. Och man tappar lusten till sex. Ja man tappade lusten till allt.

Har aldrig varit riktigt smal, men nu är det vidrigt..:)

Så blanda ihop allt detta & det blev en gråtande arg gigagogantisk  köttbulle.

Men varför är det fult att prata om klimakteriet? Vi blir upplysta om hur det blir när vi får vår första mens, men detta pratas det inte om. Precis som om det skulle vara fult.

Men enligt mig & mina erfarenheter borde det pratas och upplysas mer om det. Tänk om jag hade varit sambo, Det hade blivit skilsmässa . Hur ska någon annan kunna fatta och stå ut när man själv inte gör det. Det har gått några år men jag har fortfarande inte ställt in hormonbalansen. Jag svettas än, trots vagiatorer, plåster å piller. Och mens har återkommit, vilket ogillas..

Så diskutera å prata om detta..Och  för 17. Gå och ta era cellprov!

Lite för snälla bilder, för det var ju så här jag kände mig..:)

Som ni vet har jag en dotter på 28 år, det har i stort sett bara varit hon å jag under hennes uppväxt. Så vi har alltid haft en bra relation utan bråk.. Jag har dock varit rätt hård, tror jag. (kanske för att jag hade sådana yrken där man såg mycket skit)

Det har alltid funnits regler, men ändå spelrum för mycket eget tänkande, tycker jag, vet inte om hon håller med. :)

Men tiden går så himlans fort, plötsligt står min lilla tös i dörren å säger att hon ska flytta hemifrån. Men herre gud, hela min värld rasade samman, och jag mådde konstant dåligt i 3 månader.

Vi bråkade dagligen, vi som aldrig bråkat förr. Jag va hemsk, jag talade om för henne hela tiden hur  dålig hon va på Allt..Hon kunde inte ens hacka ihop en fruktsallad.. Hur skulle hon klara sig utan såna kunskaper..

Men flytten gick och det tog ett tag innan vi ens kunde prata i telefonen som folk.

Men tiden gick och jag landade väl som tur va, och jag fick lov att erkänna att hon visst kunde..

Idag har vi den bästa relation man kan ha, vi är så tighta å samspelta så det nästan är läskigt.

Men vi har även distans så vi vet var gränsen går. Jag vill inte veta allt å säkert inte hon heller.

Hon är så satans duktig, hon har 2 yrkesutbildningar, tar hand om mig massor, hjälper till med sånt jag inte klarar, jobbar och har världens arbetsmoral . Hon är en jäkla satmara (lik sin mor?)

Så hon får ha sitt lila å rosa hår, sin egna stil som hon alltid haft. För sånt är ändå bara små petitesser.

Hon har ett hjärta av guld, och hon gör mig Stolt varenda dag. Jag älskar henne värst!

Så rå om era barn å ge dem tid, man har dom inte hemma så länge..

Ha en fortsatt härlig dag / Camilla

Hej alla glada! Jag heter Camilla, är 53 år snart men jag vägrar att inse det  :) Vad är det för fel på 27 år liksom.. Många vet redan vem jag är efter alla år i krogsvängen. Om inte, så tror jag det i alla fall. Jag är specialist på att bara säga ”Hej det är Camilla när jag ringer och tror att de vet vem jag är” Sen säger jag alltid puss å hej när samtalen avslutas, och det kan ju också bli lite fel..Folk tror nog att jag e knäpp,  dem skulle bara veta..:)

Jag har en dotter Yenny som är 28 år, en katt som heter Ester och så finns Yennys lilla York Hannibal. Har i princip varit sjuk sen -96, men har försökt jobba så mycket jag klarat. Sen ca 2 år tillbaka har jag varit hemma på heltid. En galen historia som ni kommer att få ta del av. För att upplysa om hur verkligheten är, inte för att ni ska tycka synd om mig.

Jag är en galen Traderare och älskar alla musikprogram på tv. Älskar humor, galen och lite sjuk sådan. Vidare så har jag en galen passion för höga klackskor å nagellack. Gillar också att göra fynd, det är en talang man utvecklar när man lever på sjukpengar.. Så det kommer säkert tips om bra saker ibland.

Sen till min personlighet, jag är galet Arg, dock inte på människor så utan mer på systemet och orättvisor. Att bråka med F-kassan är idag en daglig rutin..  Är faktiskt för snäll för mitt eget bästa många gånger. Som dem flesta vet så har jag ett satans humör. Men det är bara dem som förtjänar det som blir drabbade. Är sällan sur å grinig. Arg är något annat.

Har lärt mycket av Livets Hårda Skola. Hur mycket jag är gnäller så ger jag ändå aldrig upp. Är född med en inre stress som ibland är positiv, dock inte för min omgivning jämt och det finns de som säger att det är dåligt för mig, jaja..

Jag kommer att skriva om allt möjligt och ibland kommer nog åsikter som inte är politiskt korrekta eller passande för feminister och annat löst folk. Men det är som många tycker och tänker, framförallt som JAG tycker. Så det blir en salig blandning om allt. Och allt kommer inte att hamna i kronologisk ordning. Det kan vara idag, igår eller år sen..

Tänk på att jag inte har en journalistutbildning, jag skriver lite som jag pratar och man är helt inne i sms text. Men jag ska skärpa mig så gott det går.

Skriv gärna inlägg och ha åsikter. Men Aldrig personliga påhopp. Gillar inte skitsnack! ! Är det någon/något man inte gillar, så säg det direkt till personen. Lättare så. Jag kommer aldrig att namnge någon, om jag inte har tillstånd att publicera denne person. Jag kan tyvärr inte ändra världen ensam, men kanske skapa en debatt om smått å gott.

Så varmt välkomna till mig och min sida. Hoppas ni ska få er ett gott skratt, och en och annan tankeställare..